Flicka med pärlörhänge av Tracy Chevalier (1999)

Den här recensionen kan innehålla spoilers!

Titel: Flicka med pärlörhänge
Författare: Tracy Chevalier
Utgivningsår: 1999
Bokförlag: Månpocket
Sidantal: 246
Språk: Svenska
ISBN: 91-7643-890-2
Betyg: 6 av 7
Länkar: [Goodreads] [Adlibris]

Baksidestext: Flicka med pärlörhänge är en berättelse om konstnären Vermeers målning Flicka med turban och omständigheterna kring porträttets skapande i den holländska staden Delft på 1600-talet. Griet är sexton år när hon träder i tjänst hos konstnären Vermeer. Hennes uppgifter i det stora och barnrika hushållet består av tvätt och barnpassning, men hon har också fått i uppdrag att städa konstnärens ateljé utan att rubba ett enda föremål i hans minutiöst uppbyggda scenerier. Snart uppstår ett slags samförstånd med en underström av attraktion mellan Griet och Vermeer, en själarnas sympati mellan den store målaren och den enkla tjänsteflickan. Han lockar fram en förmåga som finns slumrande hos Griet och lär henne att se tingen med en konstnärs ögon. Vermeers hustru Catharina är sin mans absoluta motsats – Catharina är från första stund avogt inställd till Griet och avskyr sin makes intresse för flickan. När Vermeers rike mecenat van Ruijven fattar tycke för den söta tjänsteflickan, och insisterar på att Vermeer skall måla henne, skärps spänningarna. Ryktena och skvallret i småstaden Delft ökar trycket och när tavlan är fullbordad väntar en dramatisk uppgörelse…

Tankar och åsikter: Jag kan inte hjälpa att bli påmind om A Room of One’s Own när jag tänker på Flicka med pärlörhänge. Jag tänker främst på diskussionen kring Shakespeares hypotetiska syster som aldrig fick ge uttryck för sitt författarskap eller skriva ett enda ord bara för att hon var kvinna. I Flicka med pärlörhänge är Griet, huvudkaraktären, en enkel flicka från ett fattigt område av Delft. Tidigt i boken blir hon tjänsteflicka hos konstnären Vermeer och blir då ständigt omgiven av både färg och konst. Hon får däremot inte ta plats i den världen eftersom hon är en kvinna. Hon är en främling och konst är något ouppnåeligt och för att inte säga farligt för henne. Läsaren förstår redan från början att hon har en konstnärlig själ då hon beskriver människor på ett sådant gripande sätt. Den förbjudna världen är ständigt återkommande och jag som läsare riktigt lider med Griet. Jag gillade henne som karaktär. Jag gillade hennes oskuld och godhet. Jag gillade även handlingen och berättarstilen. De båda tilltalade mig.

Det som jag gillade allra mest var ändå relationen mellan Griet och Vermeer. Jag riktigt avgudar Cevaliers sätt att bygga upp en potentiell affär mellan de två karaktärerna för att sedan låta deras godhet ta över och avblåsa affären innan den ens har börjat. Det gör det hela mer passionerat, plågsamt och rent på något vis. Jag vet att jag inte hade gillat Flicka med pärlörhänge lika mycket om de hade fullbordat otroheten. Det hade inte fått samma effekt på handlingen och jag som läsare hade inte uppskattat Griet och Vermeer lika mycket. Det är en rörande relation som jag först efter att den var slut kunde ta in till fullo. Slutet var speciellt fångande.

Jag gillade verkligen allt i Flicka med pärlörhänge från karaktärerna och deras utvecklingen till handlingen och sätter Chevalier förmedlar en berättelse.