Jag har läst mycket i juli, men har inte särskilt mycket att säga om vissa, så därför får ni läsa sjätte delen i Jenny läser (se länk för alla mina ”Jenny läser”-inlägg). Det har blivit litet av ett återkommande tema, faktiskt.
Voyage to Venus av C.S. Lewis var något av en besvikelse jämfört med den första boken. Jag gillade den första boken väldigt mycket, Out of the Silent Planet, och förväntade mig att gilla även den här. Jag vet inte om det var jag, fel tidpunkt eller boken men den var inte alls lika bra som jag hade hoppats på. Jag hade svårt för handlingen och för karaktärerna. Allt kändes förvirrat och det var svårt att hänga med. Jag kunde heller inte sympatisera med karaktärerna på samma sätt som jag kunde i Out of the Silent Planet. Huvudkaraktären Ransom var inte längre samma naiva och oskyldiga karaktär och jag hade därför svårt att sympatisera med honom och hans agerande. Jag hoppas att den tredje och sista boken, That Hideous Strength, kommer att vara bättre. Eftersom jag inte gillade Voyage to Venus har jag medvetet skjutit på den sista men jag har ändå bestämt mig för att läsa den innan året är slut. Jag kan ju gilla den för all del.
Three Stations av Martin Cruz Smith var heller inte vad jag trodde att den skulle vara. Jag ska inte säga att jag är besviken eftersom jag inte är det – egentligen – boken var bara inte vad jag trodde att den skulle vara. Att döma av omslaget trodde jag att den skulle handla om ett moskvamysterium i en avslappnad miljö men den kändes mer som en modern crime noir med snudd på dirty realism. Jag tror att jag måste läsa mer av författaren för att göra boken rättvisa, det är trots allt en fristående serie, och det här är nog den senaste boken. Det gör nog inget för själva handlingen men jag hann som inte bygga upp en relation till karaktärerna innan boken var över. Det får nog, däremot, bli ett framtida projekt…
En bok som jag däremot inte blev besviken på var Three Men in a Boat av Jerome K. Jerome. Det var en helt hysterisk bok som, förutom sin humor, bjöd på intelligenta och rätt så djupa diskussioner. Själva handlingen i sig är löjlig, tre män som ska iväg på en campingtur de egentligen inte klarar av att utföra eftersom de är helt värdelösa i naturen och givetvis så strular de till allt, men det är en sådan typ av löjlighet som vi gillar. Jag gillade den i alla fall. Det som också slår en är att boken är tidlös. Den publicerades för 125 år sedan men är fortfarande lika aktuell idag med sin humor och sina diskussioner om människan och naturen. Jag kommer definitivt att läsa om Three Men in a Boat i framtiden då den var hur bra som helst!
How hollow heart and full 