Helgens bokbloggsjerka handlar om hur vi skriver recensioner och Annika frågar helt enkelt om vi är 100% ärliga när vi skriver recensioner eller omdömen. Det får bli ett kort svar denna helg.
Jag har egentligen ingen anledning till att inte vara ärlig. Vem skulle tjäna på att jag ljuger i en recension på en bok jag valt själv från min egen bokhylla? Det finns liksom ingen mening med att inte vara ärlig. Det hela handlar om, som Annika själv skriver, att motivera varför man tycker som man tycker. Konstruktiv kritik liksom. Jag försöker alltid vara ärlig men eftersom jag mestadels läser böcker som jag redan äger är det sällan jag behöver oroa mig för (o)ärlighet. Jag skulle nog hellre välja att antingen inte läsa ut boken eller att inte recensera den om jag ogillade den för mycket.
Sund inställning, kan bara hålla med. Jag läser sällan böcker som jag ogillar riktigt mycket. Förmodligen beror det på en blandning av att jag känner min boksmak ganska väl, och har turen på min sida när jag väljer böcker 🙂
Samma här, jag tycker mig känna min boksmak och det är ytterst sällan jag läser böcker jag ogillar.
Ja jag kan bara hålla med 🙂
🙂
Det är ju också så mycket lättare att komma ihåg vad man sagt/skrivit om man är ärlig 🙂
Absolut, det håller jag med om!
Som du säger är det ju enklare om man får välja böckerna själv, eftersom man ju väljer efter vad man bör gilla. Det blir ju svårare när andra valt ens läsning och boken inte alls passar en. Den är ju inte automatiskt dålig för det. /Helena
Det stämmer absolut 🙂
Precis som du skriver så väljer jag själv vilka böcker jag vill läsa. Även om jag får ett recensions ex väljer jag ju om jag vill läsa den eller inte. Även vid recensionsex så är jag ärlig sen är det för mycket sagt att man inte är påverkbar men det är inte samma sak som oärlig tycker jag.
Precis!
Nej, det finns ju definitivt ingen poäng med att vara oärlig. Och konstruktiv kritik är ju definitivt det man strävar efter hela tiden!
Ping: 55 frågor om läsning | I find your crippling awkwardness extremely arousing