Reading is sexy ♥

Familjen Weird av Andrew Kaufman (2014)

Andrew Kaufman (1)Jag har, med den här boken, läst i princip alla böcker som Andrew Kaufman har skrivit. Inte för att det är särskilt många i nuläget, fyra allt som allt, men ändå. Jag har tidigare läst två av hans böcker (Alla mina vänner är superhjältar och Den krympande hustrun) och Familjen Weird blir den tredje. Jag tror också att det är den bok av Kaufman som jag gillar allra minst. Jag gillar den  m e n  jag föredrar ändå Alla min vänner är superhjältar och Den krympande hustrun, om jag får välja.

Familjen Weird har en rätt så enkel handling. Angie, på uppdrag av den döende farmodern Annie, ska söka upp sina syskon och samla dem i farmoderns sjukhusrum för att i dödsögonblicket lyfta den försignelse (förbannelse + välsignelse) som ligger över syskonskaran. Det var från början en välsignelse som tilldelades när syskonen föddes men som nu har urartat och blivit en förbannelse. Alla försignelser är annorlunda men det som är gemensamt för dem är hur negativt de har påverkat syskonens liv. Richard, det äldsta syskonet, är aldrig i fara; Abba har alltid hopp; Lucy är aldrig vilse; Kent kan vinna över vem som helst i ett slagsmål och Angie har förmågan att alltid förlåta. Jag gillar verkligen bokens upplägg, det är nästan som en annorlunda superhjältefilm, men jag gillar inte slutresultatet så att säga. Normalt så gillar jag böcker om familjedraman men det var något med Familjen Weird som inte föll mig i smaken.

Jag tror att det främst var karaktärerna som drog ner min läsupplevelse. Jag gillade dem inte, helt enkelt. Jag gillade deras förmågor och att de som personer var så olika varandra men jag gillade inte deras individuella personligheter eller hur de pratade med varandra. Jag hade nog önskat att de inte var så fientliga och omständliga, tror jag. Jag hade också uppskattat boken mer om den var kortare. Jag ska inte påstå att den var lång men det jag gillar med Kaufman är just att han skriver korta böcker. Vissa delar kändes till onödiga och jag hade kunnat leva utan dem. Jag förstod till exempel inte sidospåret med syskonet Abba. Det hade varit bättre som en egen roman eller novella istället för att vara en del av denna. De andra syskonen, förutom huvudkaraktären Angie, hade inte alls lika stor del. Historien om pappan var också rätt så onödig. Jag behövde liksom inte veta vad det blev av honom; det hade varit bättre som ett mysterium.

Trots dessa klagomål kan jag faktiskt inte påstå att jag inte gillar Familjen Weird. Jag gillar den ändå men jag kommer nog inte att läsa om den som det ser ut nu.

Annonser
Standard

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s