Reading is sexy ♥

Jenny läser | 3 minirecs | Del 3

Thomas Pynchon (1)Jag läste nyligen Thomas Pynchons Inherent Vice och insåg efteråt att jag inte hade något som helst att säga om boken. Det ska enligt många vara hans bäst roman, den och The Crying of Lot 49, och visst. Den var bra. Jag tror att problemet är att jag hade byggt upp allt för höga förväntningar på romanen och inte fick vad jag ville ha. Huvudkaraktären påminde en aning om the Dude, vilket i sig var underhållande, men handlingen intresserade mg aldrig riktigt. Jag ska nog försöka mig på något annat som Pynchon har skrivit för att se om det bara var den här boken jag inte gillade eller om det var författaren som jag inte gillar.

Jag har också läst Moa Martinsons Kvinnor och Äppelträd rätt så nyligen. Jag har en viss Moa Martinson (3)förkärlek till Moas författarskap. Jag läste en avhandling om henne för några år sedan som var riktigt bra, jag tror det var Ebba Witt-Brattström som skrev den om jag inte minns helt fel, och jag gillar också hennes dikter. Hon var, enligt mig, en mycket starkare författare än vad Harry Martinson någonsin var. Jag är så glad att jag äntligen har läst en roman som hon skrivit. Alla borde läsa Kvinnor och Äppelträd. Dels är handlingen och karaktärerna riktigt bra, dels beskriver Moa arbetarkvinnan på ett sådant ohämmat och ärligt sätt. Det är inte utan att man gråter då man läser romanen. Min favoritdel är helt klart det inledande kapitlet om hur mor Sofi näsan ritualmässigt badar varje fredag och hur grannarna skvallrar om mor Sofis sinnesnärvaro. Kvinnor och Äppelträd är en grym roman som jag definitivt kommer att läsa om.

Ulf Peter Hallberg (1)Till sist vill jag också nämna att jag har läst Ulf Peter Hallbergs Strindbergs skugga i nordens Paris och uppenbarligen var jag inte särskilt uppmärksam på vad den handlade om då jag köpte den. Jag har varit h e l t inställd på att det är en icke-skönlitterär bok om Strindbergs liv och författarskap. Det var det inte. Strindbergs skugga i nordens Paris är en så kallad konstnärsroman dels om Strindbergs samtid, dels om vår samtid. Jag hade jättesvårt att förstå den här boken. Det var jobbigt att förflytta sig mellan handlingarna och att hålla reda på alla personer och vad de hade att göra med varandra. Jag hade föredragit om Strindbergs skugga i nordens Paris b a r a hade handlat om Strindbergs samtid. Då hade det nog varit en starkare och mer intressant bok än vad den är nu. Men jag älskar omslaget. Det är ett riktigt härligt material och en snygg design.

Annonser
Standard

One thought on “Jenny läser | 3 minirecs | Del 3

  1. Pingback: Månadsrapport maj och juni 2014 | How hollow heart and full

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s