Reading is sexy ♥

Shakespeare and Company av Sylvia Beach (1956)

Sylvia Beach (1)Bokhandeln Shakespeare and Company är ett slags mecka bland bokhandlar. Den grundades 1919 av Sylvia Beach som en slags boklåda och utvecklades så småningom till en ordentlig bokhandel. Stället var under många år, innan andra världskriget, en slags samlingsplats för vad Gertrude Stein kallade den förlorade generationen av författare (ej att förväxla med de som stupade i kriget). Författare som Ernest Hemingway, F. Scott Fitzgerald och T.S. Eliot var bara några av de många författare som hängde på bokhandeln. Syftet med bokhandeln var att marknadsföra amerikansk litteratur i Paris, något som inte var särskilt vanligt i Paris i början av 1900-talet. Allt eftersom bokhandeln växte började Beach även arbeta som förläggare och såg bland annat till att författare som James Joyce fick möjlighet att publicera böcker som var omöjliga att publicera i Storbritannien eller Amerika.

Det är en otroligt fascinerande memoar om en väldigt spännande tid i den moderna litteraturhistorien. Jag tycker egentligen inte att den handlade så mycket om bokhandeln eller Beach som den handlade om utvecklingen av den moderna litteraturen. Jag upplevde det också som en slags biografi om James Joyce. Mycket av Beach karriär byggde just på hennes roll i publiceringen av Ulysses och givetvis är det också en stor del av hennes memoar. Den senare delen av memoaren , den som handlar om Paris under andra världskriget, är också oerhört spännande. Ämnet behandlas egentligen flyktigt men det lilla vi får läsa är mycket intressant.

En av de bästa, och absolut roligaste, delarna var sista sidan. Nazisterna lämnar sakta Paris och kvarteret där Shakespeare and Company är det sista kvarteret som belägras av nazisterna. Kvarterets invånare har kommit tillbaka och bokhandeln har öppnat igen. Trots detta förekommer det ändå en hel del skjutande på gatorna. Ingen är riktigt säker i Paris.

Det försiggick fortfarande en hel del skjutande på rue de l’Odéon, och vi höll på att bli trötta på det när det en dag kom körande en rad jeepar på gatan och stannade framför mitt hus. Jag hörde en mörk röst ropa: ”Sylvia!” Och alla på gatan stämde in i ropet: ”Sylvia!” ”Det är Hemingway! Det är Hemingway!” skrek Adrienne. Jag kastade mig nedför trapporna; vi dunsade in i varandra; han grep tag i mig och snurrade mig runt och kysste mig medan folket på gatan och i alla fönstren hurrade. Vi gick upp till Adriennes lägenhet och lät Hemingway sätta sig. Han var klädd i krigsmundering, smutsig och blodig. En kulspruta skramlade i golvet. Han bad Adrienne om en bit tvål, och hon gav honom sin sista. Han ville veta om han kunde göra något för oss. Vi frågade om han kunde ta itu med nazisternas krypskyttar på hustaken på vår gata, i synnerhet på Adriennes tak. Han tog med sig sitt kompani från jeeparna och gick upp på taken. Vi hörde skottlossning för sista gången på rue de l’Odéon. Hemingway och hans mannar kom ner igen och körde iväg i sina jeepar – enligt Hemingway ”för att befria vinkällaren på Ritz”.

Sylvia Beach (2)

Annonser
Standard

2 thoughts on “Shakespeare and Company av Sylvia Beach (1956)

  1. Pingback: Månadsrapport februari 2014 | How hollow heart and full

  2. Pingback: Halvårsrapport 2014 | Del 2 | How hollow heart and full

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s