Reading is sexy ♥

The one with the impossible read | or ”Markheim” av Robert Louis Stevenson (1886)

Robert Louis Stevenson (1)Jag har länge kämpat med Robert Louis Stevensons novellsamling Dr Jekyll and Mr Hyde with The Merry Men & Other Tales and Fables trots att Dr Jekyll and Mr Hyde är en av mina favoriter då det kommer till klassiker. Det handlar inte så mycket om texterna i novellsamlingen som det handlar om formatet. Jag klarar helt enkelt inte av att plocka upp boken, sätta mig ned och läsa den. Jag har därför bestämt mig för att läsa de enskilda novellerna i PDF-format. På något sätt inbillar jag mig att det ska gå bättre.

Vid lunch läste jag Stevensons novell ”Markheim” från 1884. Novellen handlar om en man som heter Markheim som besöker en antikhandel för att hitta en julklapp till sin blivande fru. Jag förväntade mig inte riktigt att novellen skulle vara så bra som den faktiskt var. Det var en riktigt spännande novell om ondskan i människans natur. Jag vet inte riktigt om det är möjligt att spoliera en 130 år gammal text men jag tar ändå tillfället i akt och säger att texten nedan är proppad med grandiosa avslöjanden och andra hemskheter.

Antikhandlaren visar honom en rad objekt som Markheim inte är intresserad av varpå Markheim så småningom tappar tålamodet. Han är motvillig att köpa något och i stundens hetta dödar Markheim antikhandlaren. Då han försöker att samla sig hör han ett ljud från övervåningen och eftersom han tror att han är ensam med antikhandlaren i huset drabbas han av panik. Ljudet från övervåningen visar sig vara en främling, en namnlös varelse som kanske kan vara djävulen, som påstår sig veta allt om Markheim. Istället för att försöka fly, då han trots allt vet att pigan är på väg hem i denna stund, väljer han att försvara sina handlingar oför främlingen. De hamnar i en diskussion om godhet och ondska.

”All sins are murder, even as all life is war. I behold your race, like starving mariners on a raft, plucking crusts out of the hands of famine and feeding on each other’s lives. I follow sins beyond the moment of their acting; I find in all that the last consequence is death; and to my eyes, the pretty maid who thwarts her mother with such taking graces on a question of a ball, drips no less visibly with human gore than such a murderer as yourself. Do I say that I follow sins? I follow virtues also; they differ not by the thickness of a nail, they are both scythes for the reaping angel of Death. Evil, for which I live, consists not in action but in character. The bad man is dear to me; not the bad act, whose fruits, if we could follow them far enough down the hurtling cataract of the ages, might yet be found more blessed than those of the rarest virtues. And it is not because you have killed a dealer, but because you are Markheim, that I offer to forward your escape.”

Främlingen försöker att övertala Markheim att döda pigan och således fortsätta inbrottet. Markheim säger däremot att trots att han nu mist sin plats bland de goda så hatar han fortfarande ondskan och väljer därmed att inte döda pigan. Han släpper in henne i huset och novellen avslutas med:

He confronted the maid upon the threshold with something like a smile.
”You had better go for the police,” said he: ”I have killed your master.”

Bildkälla

Annonser
Standard

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s