Reading is sexy ♥

The Hunger Games av Suzanne Collins (2008)

Suzanne Collins (1)Ungefär ett sekel efter alla andra har jag äntligen läst The Hunger Games av Suzanne Collins. Jag köpte den första boken i trilogin en tid efter att jag sett filmen men kom mig aldrig för att faktiskt läsa den. Jag spenderade hur mycket tid som helst på att hitta det perfekta omslaget och, med det byggde jag också upp mina förväntningar om hur boken skulle vara, då jag väl hittar det rätta omslaget var jag så enormt less på boken att jag inte ville se den igen. Än mindre läsa den.

Efter ungefär två år har jag äntligen läst The Hunger Games och vilken bra bok det är. Jag är nästan arg på mig själv att jag väntade med att läsa boken av en sådan löjlig anledning. Jag gillar allt ifrån det enkla språket till den spännande handlingen och de grymma karaktärerna. Det är helt enkelt lite av en perfekt bok för sin målgrupp och genre.Jag förstår verkligen att man kan bli besatt av trilogin.

Jag är dessutom riktigt imponerad av hur väl man har lyckats anpassa bok till film. Givetvis är filmen annorlunda boken i vissa aspekter men det är också helt omöjligt att överföra allt och bli hundra procent nöjd. Bara det att boken är skriven i jag-form från Katniss perspektiv komplicerar det hela eftersom publiken inte får ta del av Katniss inre liv. Hon är en grymt mycket djupare och komplicerad karaktär än vad vi får ta del av i filmen. Jag tyckte till exempel att hon var ganska tvär mot både Gale och Peeta utan direkt anledning men i boken får vi en bättre förklaring av hennes agerande. I filmen förlorar vi dessutom mycket bakgrundsinformation om både karaktärer och världen i sig. Jag kan tänka mig att denna bakgrundsinformation utökas i filmatiseringen av Catching Fire.

Fördelen med att filmen inte har en tydlig jag-form är att andra karaktärer får en betydligt större roll. Jag saknade till exempel Caesar Flickerman och Claudius Templesmith i boken. Deras roll i filmen var hysteriskt roliga. En annan stor skillnad, som man i och för sig kan argumentera för att den är beroende av den tidigare nämnda jag-formen, är att filmkaraktärerna är mycket mer känslostyrda än vad bokkaraktärerna är. Karaktärerna i boken var inte lika impulsiva och dramatiska som de var i filmen. Men det är nästan betydelselösa förändringar som inte påverkar handlingen särskilt mycket.

Jag har bara första boken i trilogin och det kommer säkert att ta ett tag innan jag läser de andra två om jag inte får för mig att låna böckerna på biblioteket. Bokmalande tyckte att jag inte alls skulle läsa de andra två och att det faktiskt räckte med att bara läsa den första. Vi får se hur jag gör.

Annonser
Standard

4 thoughts on “The Hunger Games av Suzanne Collins (2008)

  1. Det känns som om jag är en udda fågel, men jag gillade faktiskt tvåan och trean bättre än ettan.

    Jag håller med om att karaktärerna kändes mer känslostyrda i filmen. Särskilt Katniss. Jag tycker Jennifer Lawrence gör ett väldigt bra jobb, men samtidigt gör hon Katniss mer känslosam än den bild jag har byggt upp av karaktären från bokens sida.

  2. Pingback: Månadssummering september och oktober 2013 | How hollow heart and full

  3. Pingback: Sammanfattning av bokåret 2013 | Del ett | How hollow heart and full

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s