Reading is sexy ♥

The Titan’s Curse av Rick Riordan (2007)

Rick Riordan (13)Jag har gjort två stora, men fruktansvärt självklara, observationer i Percy Jackson and the Titan’s Curse. Den första observationen jag gjorde var att det är nära till den avgörande striden nu. Den blir i alla fall allt mer verklig för varje bok. I Percy Jackson and the Lightning Thief kändes det oerhört avlägset eftersom jag heller inte visste särskilt mycket om kriget eller om profetian kring Percy. I Percy Jackson and the Sea of Monsters kröp den sig allt närmare och nu känns den minst sagt verklig. Det märks först och främst på den frekventa närvaron av hemska monster och farliga situationerna som uppstår. Men det märks även på frekvensen av dödliga som antingen kan se halvgudarna eller monster. Först hände det kanske en eller två gånger per bok. Nu tycker jag att det är ett sådant tillfälle per kapitel. Kanske inte så mycket, men ni förstår vad jag menar.

Den andra observationen som jag gjorde var att alla halvgudar i Camp Half-Blood befinner sig i en väldigt känslig ålder just nu. Det är tydligt att Percy befinner sig precis mellan barndomen och tonåren då han i vissa situationer är fullt medveten om vad han gör och kan fatta helt kloka beslut för att i nästa situation agera hur dumt och barnsligt som helst. Trots sin rationella sida drabbas han stundvis av svartsjuka och en stark känsla av orättvisa. Som läsare är det lätt att sympatisera med Percys behov av bekräftelse. Det är en svår situation dels eftersom hans egen far inte får vara subjektiv till Percys fördel, dels eftersom flera krafter ständigt motarbetar honom. Som läsare blir jag oftast arg och frustrerad eftersom jag heller inte kan göra någonting åt situationen. Det är även den känslan som gör att jag faktiskt kan sympatisera med Luke, hur dumma val han än har gjort. Det finns även mycket tonårsdramatik mellan karaktärerna som baseras på alltifrån avundsjuka till förälskelse.

Jag gillade verkligen Percy Jackson and the Titan’s Curse. Jag hade svårt att komma in i handlingen eftersom att det kändes som att jag saknade flera sidor i inledningen. Egentligen tror jag bara att det hade gått ett tag mellan handlingen i förra boken och den här. Därför kändes det även som om jag hade missat något då egentligen inte alls hade gjort det. Till slut kom jag i alla fall in i handlingen och mot slutet var det en riktigt gripande bok. Jag fällde till och med en tår vid ett tillfälle. Det ska bli otroligt spännande att fortsätta med den fjärde boken, Percy Jackson and the Battle of the Labyrinth, med tanke på de två observationerna jag gjorde i den här boken. Jag riktigt känner hur de två kommer att utvecklas till en riktigt dramatisk slutstrid.

Annonser
Standard

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s