Reading is sexy ♥

Jurassic Park av Michael Crichton (1990)

Michael Crichton (1)Första gången jag såg Jurassic Park på film var någon gång under mellanstadiet. Jag kommer inte ihåg så mycket av händelsen förutom att jag var på kalas hos en klasskompis jag inte gillade särskilt mycket och att vi åt glass samtidigt som vi tittade på filmen i fråga. Jag minns också att det var en otroligt dålig kombination och att jag mådde rätt så dåligt efteråt. Trots det gjorde Jurassic Park ett starkt intryck på mig och den har sedan den dagen varit en av mina favoriter. Jag vet inte hur många gånger jag har sett filmen vid det här laget.

Därför har jag också alltid varit tveksam till att läsa boken som ligger till grund för filmen. Tänk om det skulle visa sig att jag inte gillar boken? Eller att jag kanske inte gillar filmen efter att ha läst boken? Jag har heller aldrig gjort någon närmare ansträngning för att faktiskt få tag på boken. Men så en dag när jag gick igenom mina föräldrars bokhylla råkade jag se Jurassic Park. Tänk att jag har känt dessa människor i 25 år utan att de nämnt att de har en alldeles egen utgåva av boken.

Jag började läsa boken direkt och på bara några dagar hade jag läst ut den. Det är en oerhört välskriven, fängslande och spännande handling med riktigt intressanta karaktärer. Det är intressant hur lik, men ändå så otroligt olik, boken och filmen är varandra. Filmen följer i stort sett samma handling som i boken men är betydligt mer positiv vad gäller handling och karaktärer. Då jag började läsa Jurassic Park förväntade jag mig till exempel att John Hammond skulle vara en snäll gammal farbror som gick runt och myste bland alla forskare och dinosaurier. Det var inte riktigt det jag fick. Hammond är en sådan karaktär som jag inte ens skulle kalla tvivelaktigt god. Lex var en annan karaktär som förvånade mig med hur annorlunda hon var i boken. Jag förväntade mig att hon skulle vara en mysig datornörd som i filmen, men istället fick jag en snorunge som inte förstod när hon skulle vara tyst. Hon var fruktansvärt störande genom hela boken.

Jag kan däremot förstå varför filmskaparna valde att spela in en mer positiv film. Filmens syfte och grundtanke hade helt förändrats om de hade valt att göra en mörkare film. Det hade heller inte blivit en film för barn om filmskaparna hade fokuserat på den girighet och egoism som genomsyrade boken. Det hade istället blivit en film för vuxna och med det skapat ett helt annat avtryck på omvärlden. Det är vad jag tror i alla fall. Det var intressant att läsa boken efter att ha sett filmen så många gånger men det påverkade faktiskt inte min upplevelse av handlingen. Jag tycker inte att den enda formen är sämre än den andra. De är helt enkelt två olika versioner av samma idé.

Annonser
Standard

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s