Reading is sexy ♥

Rickard III av William Shakespeare (1597)

William Shakespeare (1)Titel: Rickard III
Författare: William Shakespeare
Utgivningsår: 2003
Bokförlag: Ordfront Förlag
Sidantal: 134
Språk: Svenska
ISBN: 91-7324-971-8
Betyg: 5 av 7
Länkar: [Goodreads]

Baksidestext: När stridsalarmet tystnat i slutscenen av Rickard IIIär det 30-åriga Rosornas krig över. En ny engelsk ätt, Tudor, tar makten. Död på slagfältet ligger kung Rickard, vars förvridna gestalt som en ond demon hemsökt detta långa drama. Som alltid i Shakespeares kungapjäser snurrar maktens hjul och den som nyss satt överst hamnar under och krossas. Trots att han är halt och ful och puckelryggig – mera skapt till skurk än älskare, säger han själv – har Rickard en sällsam attraktionskraft på kvinnorna och männen omkring sig. Med intriger, svek och mord nästlar han sig fram till kronan. Man kan se Rickard III som en förstudie till Macbeth och Hamlet, men också i sin egen rätt är den ett ‘modernt’ sammansatt porträtt av en ond man och ett starkt drama om hur en människa bryts ner i sin hänsynslösa strävan efter makt.

Tankar och åsikter: Jag har länge undvikit Shakespeares mer renodlade kungapjäser eftersom de aldrig riktigt intresserat mig. Därför har också Rickard III stått oläst i min bokhylla under flera år. Trots mina förutfattade meningar måste jag erkänna att Shakespeares Rickard III är en intressant och fängslande pjäs. Den är fylld med allt som definierar Shakespeares författarskap – svekfulla karaktärer och tveksamma relationer – det är allt annat än ett stillsamt drama. Jag tycker att det kan vara bra att läsa på om både Rickard III och Rosornas krig innan själva pjäsen. Jag gjorde aldrig det och hade ganska svårt att komma in i handlingen. Handlingen inleds med hur Rickard planerar att mörda och förråda sina bröder för att på så sätt komma åt makten i England. Han vill bli kung och låter ingenting komma i vägen. Redan i den inledande monologen görs det tydligt att Rickard är pjäsens onde karaktär och den som publiken ska hata. Han är vanskapt och förvriden med ett lika fult sinne. Rickard drivs av sitt avund och inleder pjäsen med en monolog om hur landet nu blomstrar efter en längre tid av krig och misär. Rickard vill störta kungen men som läsaren förstår så finns det ingen annan anledning än avundsjuka bakom detta beslut. Inledningen är bäst på engelska, tycker jag:

Now is the winter of our discontent
Made glorious summer by this son of York;
And all the clouds that loured upon our house
In the deep bosom of the ocean buried.
Now are our brows bound with victorious wreaths,
Our stern alarums changed to merry meetings,
Our dreadful marches to delightful measures.
Grim-visaged war hath smoothed his wrinkled front,

Det är ett fullkomligt underbart språk som används i Rickard III. Trots att jag inte är fullkomligt intresserad av pjäsens handling drivs jag ändå av det språk som Shakespeare använder och även låter sin huvudkaraktär använda. Rickard är en oerhört osympatisk karaktär som man ogillar redan i inledningen, men han kan verkligen använda språket till sin fördel och lyckas med att manipulera de andra karaktärerna till sin egen fördel. Kanske är det mest häpnadsväckande hur han manipulerar Lady Anne till att gifta sig med honom trots att det var han som dödade hennes första man Edvard. Vilket hon dessutom vet om. Jag fastnade verkligen för hur Rickard beskrevs i pjäsen. Om jag har förstått det rätt så är bilden av den kortlivade kungen felaktig. Syftet var med säkerhet underhållning och att skapa en dramatisk effekt för åskådarna och läsarna. Vissa tror att Shakespeare valde att beskriva Rickard som ett monster eftersom den dåvarande regenten var Elizabeth I som i sin tur var ättling till den som störtade Rickard. Det hade med andra ord inte gjort sig så bra om Rickard hade varit en sympatisk hjälte.

För att sammanfatta, trots att Rickard III är en spännande pjäs med minst lika spännande karaktärer så är det ändå inte en av mina favoriter. Jag gillar språket och den roll språket har för handlingen. Samtidigt lämnar pjäsen inga nämnvärda spår hos mig.

Annonser
Standard

8 thoughts on “Rickard III av William Shakespeare (1597)

  1. Åh, jeg elsker Richard III! Men jeg er enig med deg i at handlingen ikke er noe videre interessant, men språket!

    Jeg har fryktelig lyst til å se det på scenen en gang – på engelsk. Men det er vel ikke akkurat det mest spilte av Shakespeares stykker. Jeg tror jeg må begynne å abonnere på nyhetsbrevene til RSC og The Globe og rett og slett spandere på meg å reise dersom det blir satt opp…

    • Språket är hur fint som helst. Jag läste den på svenska och några utdrag på engelska och pjäsen verkar vara lika bra på båda språken!

      Jag skulle verkligen vilja se en av Shakespeares pjäser på scen. Min favorit är MacBeth så den skulle jag hemskt gärna vilja se.
      Som jag har förstått det är Rickard III en av de vanligaste pjäserna, och kanske Hamlet, så chansen finns ju att du kan se den någon gång 😉

  2. Pingback: The chaos challenge? En ny utmaning | How hollow heart and full

  3. Pingback: Månadsrapport för mars 2013 | How hollow heart and full

  4. Pingback: Köpstopp: min andra månad med projekt kill hyllvärmare | How hollow heart and full

  5. Pingback: Sammanfattning av bokåret 2013 | Del ett | How hollow heart and full

  6. Pingback: Ett år med Shakespeare | I min bokhylla | How hollow heart and full

  7. Ja. Bilden är felaktig tror jag och många andra. Richard ville ha bort sina brorsöner från tronföljden p.g.a deras mors familj men det kan lika gärna ha varit förrädare i den egna kretsen som beordrade eventuella mord.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s