Reading is sexy ♥

Kannibaler och pyromaner är vi allihopa…

Just nu pågår det två grymt spännande debatter i det svenska samhället om helt olika ämnen men med samma utgångspunkt.

Den första spännande debatten uppstod i samband med att biblioteket i Backe ska bränna böcker. Det är upprörande för många som dels tycker att böckerna är en viktig del av vår kultur, dels att det är ett ett materiellt slöseri att bränna böcker. Jag tänker inte vara långrandig utan lyfter istället fram en av kommentatorerna på Boktjuvens blogg som påpekar att biblioteket säljer vissa böcker för 10 kronor men bränner de som inte är säljbara. Även jag väljer att tolka det som att dessa böcker är alldeles för slitna och trasiga för att någon ska kunna nyttja dem en längre tid. Det är dessutom, som jag har förstått det, bara en gallring av de böcker som ingen längre lånar på biblioteket. De är med andra ord antingen oönskade eller så finns de i fler exemplar. Sanningen är att bibliotek ofta slänger slitna och olånade böcker men i mycket mindre mängd och inte så offentligt som detta blivit. En lösning på situationen hade varit att sälja eller skänka bord böckerna antingen till privatpersoner, andra bibliotek eller organisationer.Det finns säkert andra som skulle vilja ta hand om böckerna. Jag antar att det däremot är ett problem att ordna rent praktiskt eftersom det handlar om att spara pengar. Det uppstår med det en hel rad olika problem i samband med försäljning eller bokadoption. Några frågor som jag slås av är varför ingen lånat dessa böcker innan om de nu är så åtråvärda? Rimligtvis var det inte som hindrade människorna innan? Det är ju gratis att låna böcker menar jag. Hade den nu starka diskussionen uppstått om säckarna inte innehållit böcker av bland annat nobelpristagare? Hade diskussionen varit den samma om säcken hade innehållit Elizabeth Georges eller Liza Marklunds böcker? Jag kan även känna att de går till ett ganska bra ändamål om de går till energiåtervinning. Det är bättre än att de slängs i en källare eller i ett soprum någonstans.

En annan spännande debatt är den om hästkött som pågått sedan början av januari. Jag vet egentligen inte till vilken källa jag ska länka och väljer därför DN:s hästköttskandalen. Där finns det runt 50 artiklar om debatten. Det spelar nog ingen roll egentligen eftersom nyheten inte kan ha undgått någon vid det här laget. Bakgrunden är att det hittats rester, i brist på bättre ord, av hästkött i flera produkter från flera länder som egentligen inte ska innehålla hästkött. Som köttbullar och lasagne till exempel. Det har blivit en väldigt stor skandal eftersom människor känner sig lurade och vill gärna pekar finger på varandra. Det är dessutom svårt att veta vem som är ansvarig för det hela. Många är rädda för den ovisshet om vad det är vi stoppar i oss. Det är ett legitimt problem eftersom hästköttet mycket väl kan vara dåligt och innehålla kemikalier som vi inte klarar av att bearbeta på ett naturligt sätt. Jag kan däremot tycka att just det problemet inte har diskuterats tillräckligt i media. Fokusen har, enligt mig, legat på att det är just hästkött som konsumenterna ätit och köttet ska därför brännas. Om vi förutsätter att det inte är något fel på köttet, jag säger inte att så är fallet utan vill bara skapa en premiss för diskussionen, är det en intressant utväg. Om det inte är något fel på köttet, det vill säga inga skadliga ämnen och liknande, så borde det egentligen skänkas till de behövande eller rent av märkas om och säljas igen. Det är ju inget fel på friskt hästkött liksom. Jag tänker på den här och den här artikeln där efterfrågan på hästkött är stort. Dessutom tror jag att det kan vara värt att påpeka att de flesta redan har ätit hästkött i sina liv utan att egentligen reflektera över det.

Jag tror att det egentliga problemet är, både vad gäller böcker och hästkött, att vi tidigare varit ovetande om vad som händer med vissa produkter i samhället. Vi har inte reflekterat över vad det är vi stoppar i munnen och vad det är som händer med kultur vi inte brukar. Då vi sedan får veta vad som egentligen händer med produkter börjar vi genast associera med tidigare erfarenheter och intressen. Antingen fullt vetandes eller ovetandes. Vi associerar hästköttet med levande hästar vi ser i stall och hagar. De har namn och personligheter som vi har någon slags relation till. Vi äter inte djur som fått namn av moraliska och humana skäl. Det skulle heller inte jag göra. Vi associerar bokbrännandet med vår egen relation till böcker och läsning. Vi färgas av det kulturarv vi får från hemmet, i skolan och samhället som sådant. Vi färgas även andra aktuella problem som lässvårigheter och skolbetyg. Det är oerhört svårt att undkomma och frågan är om det bör undkommas alls. Jag skulle säga att alla dessa associationer är rent av nödvändiga för att hålla igång människans inre liv. Det är däremot viktigt att vara medveten om sanningen och hur världen faktiskt ser ut. Sanningen är att alla har vid något tillfälle ätit hästkött (och säkerligen en massa andra produkter som vi inte varit medvetna om). Det har alltid förekommit bokbål i historien, antingen som rent bildliga bokbål med eld och tändsticka, eller som censur av regeringar. Det är ständigt förekommer och kommer säkerligen att hända igen. Det är som sagt medvetenheten om att vi tidigare inte visste vad som försiggick som är boven i dramat.

Annonser
Standard

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s