Reading is sexy ♥

Living Dead in Dallas av Charlaine Harris (2002)

Denna recension kan innehålla spoilers!

Charlaine Harris (2)Titel: Living Dead in Dallas
Författare: Charlaine Harris
Utgivningsår: 2002
Bokförlag: Ace Books
Sidantal: 291
Språk: Engelska
ISBN: 978-0-441-00923-7
Betyg: 4 av 7
Länkar: [Goodreads] [Adlibris]

Baksidestext: Cocktail waitress Sookie Stackhouse is on a streak of bad luck. First, her coworker is murdered and no one seems to care. Then she’s face-to-face with a beastly creature that gives her a painful and poisonous lashing. Enter the vampires, who graciously suck the poison from her veins (like they didn’t enjoy it). Point is, they saved her life. So when one of the blood-suckers asks for a favour, she complies. And soon, Sookie’s in Dallas using her telepathic skills to search for a missing vampire. She’s supposed to interview certain humans involved. There’s just one condition: The vampires must promise to behave – and let the humans go unharmed. Easier said than done. All it takes is one delicious blonde and one small mistake for things to turn deadly…

Tankar och åsikter: Jag kan verkligen inte släppa, känner jag efter otroligt mycket tjat, hur pass annorlunda den andra boken i The Southern Vampire Mysteries är från andra säsongen av True Blood. Som jag skrev tidigare finns det i stort sett inga likheter mellan de båda formaten. Förvisso kan det vara en mindre överdrift men jag tror att ni förstår vart jag vill komma. För att göra den andra rätta bör de egentligen ses som versioner av varandra. De likheter som jag kunde observera var att (1) alla större karaktärer förekom på ett eller annat sätt i båda formaten, (2) Sookie reste till Dallas, (3) The Fellowship of the Sun spelar en viss roll och (4) Godric och en maenad förekommer båda. Allt annat är annorlunda – antingen existerar det inte alls eller så sker det på ett helt annat sätt i boken.

Jag kan däremot förstå varför boken och serien är så pass olika. Det hade inte fungerat att adaptera boken rakt av. Som läsare tar vi del av handlingen från Sookie Stackhouses perspektiv och hon är inte en allvetande berättare på något sätt. Det kan fortfarande hända saker på platser där hon inte befinner sig och hon vet då inte vad som hänt utan att någon annan berättar det för henne. Där hon inte är kan heller vi inte vara med andra ord. Det hade inte fungerat att utgå från Sookies perspektiv i Tv-serien eftersom mycket av handlingen består av hennes egna tankar och observationer. Dessutom har Sookie en sådan stor roll och alla andra karaktären betydligt mindre roller. För att TV-serien inte ska bli tråkig behövs de mindre karaktärerna. I boken är de däremot vara överflödiga och det är även förvirrande att följa flera parallellhandlingar. Det ena formatet är däremot inte bättre än det andra. Jag gillar de båda av olika skäl och vill som sagt hellre tolka de som versioner av varandra.

Handlingen i Living Dead in Dallas var nästan traumatiskt med andra säsongen av True Blood så färskt i minnet. Det började redan på andra sidan med ett mord på en av seriens huvudkaraktärer. Jag trodde att karaktären skulle få en betydligt större roll i boken med tanke på vad som händer i True Blood. Hen förekom inte i första boken och jag tänkte med det att hen skulle introduceras som en större karaktär i andra. Men så var icke fallet. Jag antar att detta är kopplat till Sookies roll som berättare. Egentligen behöver boken inga andra stora karaktärer. I boken är vad som sker i Bon Temps mindre viktigt och det är istället i Dallas som det viktiga händer. På sätt och vis känner jag att parallellhandlingen med maenaden i Bon Temps är ganska menlös. Händelsen är till exempel inte avgörande för Sams eller Tars liv såson den är i TV-serien och med det hade jag kunnat leva utan den. Likaså var Godric inte lika viktig för handlingen. Förutom att rädda Sookie så fyllde han egentligen ingen funktion. Något som jag däremot föredrar jämfört med TV-serien är rollen som The Fellowship of the Sun har för bokens handling. I serien är det Jason som kopplas till organisationen och allt centrerar kring hans val och handlingar. Jason nämns knappt i boken och med det får organisationen en helt annan betydelse. Deras kamp mot att utplåna alla vampyrer och liknande varelser lyfts fram i ett helt annat ljus och de framstår mer som en sekt än något annat. I sammanhanget passar detta bättre in med den övriga handlingen.

Jag gillade Living Dead in Dallas. Liksom med den första boken, Dead Until Dark, så är Sookie en mysig berättare som jag gillar oerhört mycket. Hon är en BAMF i liten förpackning som inte ska underskattas. Jag gillar Harris förmåga att förmedla handlingen genom en enda karaktär utan att läsaren blir förvirrad eller känner att något saknas. Jag gillar dessutom det språk hon använder sig av och det upplevs som trovärdigt i sitt sammanhang. Varför boken bara tilldelas fyra av sju framkommer ovan. Det betyder däremot inte att det var en dålig bok. Jag gillade den. Jag ska absolut läsa den tredje boken i serien, Club Dead, vid valt tillfälle. Jag vet inte om det blir i mars eller april däremot. Det beror på vilket humör jag är på.

Annonser
Standard

5 thoughts on “Living Dead in Dallas av Charlaine Harris (2002)

  1. Pingback: Hur gick det med årets första månadstema? | How hollow heart and full

  2. Pingback: Månadsrapport för februari 2013 | How hollow heart and full

  3. Pingback: The chaos challenge? En ny utmaning | How hollow heart and full

  4. Pingback: Köpstopp: min första månad med projekt kill hyllvärmare | How hollow heart and full

  5. Pingback: Living Dead in Dallas av Charlaine Harris - C.R.M. Nilsson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s