Reading is sexy ♥

En smakebit på søndag: Norrtullsligan av Elin Wägner

En smakbit på söndag (1)I dag är det söndag och det betyder en smakebit på søndag. Igår började jag läsa Nortullsligan av Elin Wägner. Hon är en del av min boktolva under 2013 och Nortullsligan har länge stått oläst i bokhyllan. Jag har läst 43 sidor hittills och måste säga att jag verkligen gillar boken. Handlingen har inte riktigt kommit igång än men karaktärerna och berättarstilen är bra. Wägners stil påminner lite om Sylvia Plaths på något sätt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör dem lika men något är det. Norrtullsligan är en tidslös roman som, trots att den gavs ut 1908, lika gärna skulle kunna ges ut 2013 för första gången. Norrtullsligan handlar om hur, som Boel Hackman skriver i efterordet, ”[kvinnan] utmanar och hotar den patriarkala borgerligheten genom sin blotta existens.” Det är något som jag slås av i kapitel fyra då Elisabeth pratar om sitt jobb som kontorist:

Jag tror, att de inte just personligen har något emot mig, mina herrar på kontoret, men att de ogillar min därvaro av princip. Chefen själv tror jag inte har några vidare principer i kvinnofrågor, dem löser han för egen del enkelt och rationellt, sägs det, men de två unga juristerna har så många flera. I dag stack vi emellan med ett förfärligt gräl, när chefen åt frukost. Det gick, som det alltid går, jag blev tystad, men inte övertygad. Det gällde rätten för oss kvinnor att arbeta, och tänk, att man i våra dagar skall behöva gräla om den saken! Men bägge de unga herrarna, mycket unga är de för resten, hade obevekligen klart för sig, att vi ingenting hade att göra på arbetsmarknaden och aldrig gjort annat än förtret där. Det var vår därvaro, som var skulden till den sjunkande äktenskapsfrekvensen. Vi tog ju rakt av med berått mod brödet ur munnen på männen
(37-38)

Annonser
Standard

4 thoughts on “En smakebit på søndag: Norrtullsligan av Elin Wägner

    • Jag har läst hälften och hittills är den riktigt bra! Jag har svårt att sätta fingret på vad det är som gör dem lika men jag skulle nog säga att det är deras sätt att beskriva sin samtid och kvinnans roll i samhället. Båda använder sig även av ett för dem modernt språk som kanske var ovanligt för sin tid. Jag rekommenderar i alla fall Norrtullsligan!

  1. Pingback: I find your crippling awkwardness extremely arousing

  2. Pingback: Norrtullsligan av Elin Wägner | I find your crippling awkwardness extremely arousing

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s