Reading is sexy ♥

Sommaren utan män av Siri Hustvedt

Titel: Sommaren Utan Män (Org. The Summer Without Men
Författare: Siri Hustvedt
Utgivningsår: 2011
Bokförlag: Norstedts
Sidantal: 204
Språk: Svenska
ISBN: 078-91-1-304552-8
Betyg: 7 av 7

Baksidestext: När Mia Fredricksens make Boris meddelar att han behöver tid för sig själv rasar hennes tillvaro samman, I själva verket har han förälskat sig i en tjugo år yngre arbetskollega. Mia beslutar sig för att återvända till sin hemstad för att hålla en poesikurs för tonåringar under sommaren. I mötet med de sju flickorna och med sin egen åttiosjuåriga mor och hennes väninnor får Mia nya perspektiv på kvinnors historia i allmänhet och sin egen i synnerhet. Dessutom dyker en viss Mr Nobody upp under dessa omtumlande sommarveckor.

Åsikter och tankar: Jag funderade länge på att läsa Sommaren utan män innan jag faktiskt gjorde en ansträngning för att köpa den. Varför det tog en sådan tid berodde dels på att jag inte gillade beskrivningen av boken. Det påminner lite om chick lit – en genre som jag inte riktigt förstår mig på. Dels hittade jag aldrig en framsida som jag riktigt gillade. Ytligt, jag vet, men så är det ibland. När jag var på ICA häromdagen såg jag Nordstedts version, som ni kan se ovan, och fastnade direkt för den. Mycket snygg. Jag satte mig i parken utanför ICA för att läsa. Plötsligt hade det gåttnästan två timmar och halva boken var läst. Min skjuts från jobbet stod och väntade på mig.

Det finns så mycket jag skulle vilja säga om Sommaren utan män. Jag känner däremot att jag inte riktigt klarar av det. Jag har för mycket att säga, för många känslor men inget riktigt sätt att få ut det på. Jag riktigt spricker av lycka över hur bra boken är. Jag fastnade direkt för handlingen och Mia. Och de flesta andra karaktärerna. Samtidigt är jag så sorgsen. Jag är ledsen över Mias och Boris relation. Jag är ledsen över Mias psykiska hälsaö. Jag är ledsen över hennes mamma, mammans vänner och de sju flickorna.

Ute i korridoren hejdade sig min mor. Hon tryckte båda händerna mot bröstet, slöt ögonen och sa dämpat: ”Det är så bittert.”
”Vadå, mamma?”
”Att bli gammal.”
s. 187

Hustvedt skapar många intressanta möten mellan generationerna i Sommaren utan män. Det är ett möten mellan Mia och hennes mamma med vänninor. Det är även möten mellan Mia och de sju flickorna, som inte kan vara mer än 12-13 år gamla. Det mesta kan man känna igen ur sitt eget och andras liv. Flickornas sammandrabbningar är bara ett exempel, vilket huvudkaraktären själv lyfter fram vid ett tillfälle, på sådant som alltid uppstår och alltid kommer att uppstå.

För att avsluta, ett stycke som jag tycker summerar mina känslor inför boken finns på sida 150-151:

Jag rörde mig inte på ett par minuter. Jag stod där med mina bara fötter i det varma gräset och kände mig gränslöst sorgsen. Helt plötsligt kände jag mig sorgsen över alla oss människor, som om jag med ens hade förts upp i himlen och likt en allvetande berättare i en artonhundratalsroman satt och tittade ner på spektaklet med mänsklighetens bristfälligheter och önskade att saker och ting kunde vara annorlunda för att bespara en del av oss lite smärta här och där …

Exakt så kände, och fortfarande känner, jag inför boken. Det var en mycket känslosam resa från början till slut. En resa som jag skulle kunna göra om och om igen om jag bara finge läsa något så här underbart igen.

Annonser
Standard

7 thoughts on “Sommaren utan män av Siri Hustvedt

  1. Åh jag har just avslutat den här boken. Den var bra, jag gillade Mias tangets mest, när hon helt plöstligt can börja prata on psychologi, eller litteraturhistoria, eller sexualitetshistoria och veva det hela i beräteleserna. Fast jag blev inte sorgsen, av att läsa den… på något sätt tyckte jag att den var hoppfull (men jag måste tänka vidare på värför… ^^)

  2. Pingback: Månadsrapport för augusti 2012 | I find your crippling awkwardness extremely arousing

  3. Pingback: Sammanfattning av bokåret 2012 | I find your crippling awkwardness extremely arousing

  4. Pingback: Tematrio: det bästa av 2012 | I find your crippling awkwardness extremely arousing

  5. Pingback: Ain’t I a woman? En dag för kvinnor | How hollow heart and full

  6. Pingback: “We are all dying one by one. We all smell of mortality, and we can’t wash it off.” | How hollow heart and full

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s